Ödmjuk coach

När jag träffade managern Gummanator så blev man lite förvånad. Hon tog över sitt lag ”Gummans Gnällspikar” i mitten av 2005, och har sedan kravlat sig mellan Division 4 och Division 5. Men  för inte mindre än fyra säsonger sedan låg man i Division 6, man skulle då påbörja sin tredje raka sejour där nere, där laget aldrig tidigare legat. Men nu blev det tre raka säsonger, och mycket möjligt att dessa var dem enda tre i klubbens långa historia också. För säsong 23 snodde man första platsen fem poäng före Heda Lakers, och hela 16 poäng framför 3an. Så marginalen var stor, och laget hade visat att man ville på allvar ville ta upp jakten på en högre nivå än tidigare rekordet( 4a i Division 4 säsong 18). Och den kommande säsongen gjorde ingen supporter i den lokala föreningen ”Gnällspikarna” besviken. Man slutade på en imponerande andra plats efter ett par kloka köp under säsongens gång. Och i kvalet ville man inte vara sämre, utan tog två bekväma segar via 5-2 på bortais samt 3-2 i returen på hemmais. Och så var man där igen, för fjärde gången startade man säsongen i division 4 och man hade denna gång inte gjort samma misstag som tidigare. Utan nu var man där för att stanna, man hade byggt upp ett slagkraftigare lag än någonsin och lagt ner så mycket pengar att en nedflyttning skulle vara katastrof. Men självklart ville man inte stanna i Division 4, utan man ville nå högre. Helt klart. Men man lyckades inte riktigt leva upp till de förväntningar som fansen hade. Och man slutade till sist fyra i sin serie. Dock med god marginal ner till kvalstrecket nedåt. Året efter blev det stor revansch, man betedde sig som ett helt nytt lag och man frågar vart alla krafter kommer ifrån. Jo, ett par nya kloka köp såklart. Man vann till sist serien, men det va länge ovisst hur det skulle sluta. Det skiljde alltså till slut endast 3 poäng mellan Gummans Gnällspikar och 3an Team KaKa. Och ett nytt rekord var inskrivet i klubbens historia bok. Man hade nått högre än någonsin förr. Division 3 var ett faktum, men frågar är hur det går sen. Jo, idag leder man faktiskt sin serie, och kanske är Division 2 på ingång? Det är iallafall ingenting Gummanator tror på själv, ödmjuk som hon är när jag träffar henne. Hon har fortfarande ett väldigt ungt lag att jobba med för att vara på denna nivå, och att man går upp iår är mycket logiskt.

Självklart var jag tvungen att ta ett litet snack med Gummanator, managern till detta succelag;

Från Division 6 till Division 3 på fyra säsonger, berätta hemligheten?

- Ingen hemlighet. Försök att ha en jämn åldersspridning och var en aktiv manager. Scouta mina motståndare.

Hur ser du på säsongen som varit hittills? Och vad är målsättningen denna säsong?

- Jag är väldig överraskad att jag är så hög i serien. Vi har många tuffa lag i min serien och jag hade räknat att jag kommer att ligga närmare botten än topp. Jag hade varit nöjd bara för att slippa kval plats.

Vad tror du om dina chanser att någon gång vinna hela LH?

- hahahaha IN MY DREAMS. Bara när Delain lägga ner sitt lag.

Du har åtta medaljer på meritlistan, vilken är du mest stolt över och varför?

- Jag tro att det var min första plats medalj i säsong 17. Det var en tuff säsong för mitt lag.

Vem/vad fick dig att börja spela Livehockey?

- Det var min Gubbe. Jag var född i kanada och är intresserad av ishockey och när Gubben började att spela LH jag tittade på hur roligt han hade och trodde att jag skulle försök att vara bättre.

Tack så mycket för de svaren och stort lycka till i framtiden!

Och jag kan bara säga att jag aldrig mött en mer ödmjuk manager än henne. Jag tror absolut laget har ambitioner att nå Elit, och vinna det någon gång. Visst, det kommer ta många säsonger, men det är ju sånt som är roligt. Utmaningen att bygga upp ett lagkraftigt lag inför slutspelet, när man väl är där. Och det har Gummanator verkligen ambitioner till. Men om ödmjukhet har varit segerreceptet hittils, så är det bara att hoppas på en god fortsättning och att den inställningen kan ta henne hela vägen!

Ciao!