Under kvällen när vi hade funktionärsträffen lämnades Lars-Håkan över till mig. Lars-Håkan såg ledsen ut att behöva lämna trygga PetraPingvin och fortsätta sin resa tillsammans med mig, som var mitt uppe i förberedelserna inför säsong 17 på LiveHockey.
Lars-Håkan har suttit som klistrad och tittat på när mina fingrar har dansat runt på tangentbordet för att få till alla nya funktioner inför den då kommande säsongen. Även säsongsuppdateringarna fick han chansen att titta på när jag gjorde. Första dagarna var han väldigt lugn och försiktig, men det blev mer och mer fart i honom.
Han varken rörde sig mycket eller sa så mycket under den veckan, han satt mest och kontrollerade att jag inte gjorde några fel. Han antecknade genast i sitt anteckningsblock när något verkade fel eller underligt. Han har vankat fram och tillbaka med ett tidtagarur, granskat tiderna han fått fram, mellantid och sluttid. Han antecknade alla körningar av scripten.
Jag misstänkte ett tag att PetraPingvin var inblandad i Lars-Håkans minutiösa kontroll av mitt arbete. Men efter en fredagskväll tillsammans framför LiveHockey började Lars-Håkan äntligen att prata lite och då visade det sig att jag oroat mig i onödan. Lars-Håkan visade sina anteckningar och beräkningar på hur jag skulle kunna jobba effektivare och göra scripten bättre på LiveHockey. Jag fick alla hans noteringar till kommande säsongsuppdateringar.
Efter att säsongspremiären var spelad berättade jag för Lars-Håkan att han skulle få följa med mig till jobbet och titta in i serverrummet. I serverrummet finns LiveHockeys gamla servrar. Lars-Håkan blev väldigt förtjust och började hoppa och dansa runt i hela lägenheten. Som sagt så släppte blygheten efter hand.
Senare i veckan åkte vi, som jag lovat, in till jobbet. Lars-Håkan var väldigt förväntansfull när vi åkte tunnelbanan till Hötorget. Jag vet inte om det var första gången som Lars-Håkan åkte tunnelbana, men han tyckte att det var väldigt spännande. Väl inne på jobbet var det bara en sak som gällde. Hitta nyckeln till serverrummet! Efter en stunds letande och en Lars-Håkan som drar en i armen hela tiden fann jag till slut nyckeln till Lars-Håkans stora glädje.
I serverrum är det väldigt högljutt. Det är många fläktar som kyler ner servrarna. Lars-Håkan stannade på tröskeln in till serverrummet, tittade upp på alla stora maskiner och blinkande lampor i rummet. Han greppade krampaktigt tag i mitt ben. Jag plockade upp honom och gick in.
Jag vidare vilka servrar som LiveHockey har bott på och vad dom har för funktion idag. Lars-Håkan tyckte inte servrarna var läskiga efter att jag presenterat alla. Han hittade då patchskåpet. Där alla nätverkskablar finns som gör att alla datorer på kontoret får internet. Där lekte Lars-Håkan Tarzan i 30 minuter innan jag fick avbryta det hela. Dels för kylan i rummet och dels för att Lars-Håkan höll på att ramla ner från sitt klättrande.
Lite kylslagna och trötta åkte vi på kvällen hem till min vanliga plats, framför datorn. Vi har skrivit i Lars-Håkans resedagbok och han är nu på väg mot nya äventyr hos en annan manager här på LiveHockey. Såg jag rätt när jag smygtittade på Lars-Håkans biljetter hamnar han snart hemma hos Hawkmoon.
Ha en fortsatt trevlig resa Lars-Håkan!
Lasse #77
*skrattar* Men åh vad kul att höra att Lars-Håkan har haft det bra! Jag tror inte han någonsin åkt tunnelbana tidigare så jag förstår att han tyckte det var spännande värre. Roligt för oss alla att få se LH:s (f d) servrar! Metallica ville ju veta hur det ser ut på LH:s kontor och det här kan ju nästan ses som en bit av ”kontoret”. =)
Det blev alltså ingen Sälenresa för Lars-Håkan förstår jag. Det kanske är tur det, med tanke på vilka vilda planer Lifen hade. *fniss*
tur att Lars-Håkan är väluppfostrad. tänk om han ryckt ut alla kablar när du vände ryggen till.